Sanning eller konka - av Ola Larsmo (DN 30/7)

Läste imorse några intressanta frågeställningar och tankar om den rubbade balansen mellan fiktion och fakta i vår litteratur, och världslitteraturen också för den delen.

Tycker det är på sin plats att tillägga följande:
Det viktigaste med den uppmärksammade utvecklingen mot mer fakta och mindre fiktion är att det suddas ut gränserna mellan det ena och det andra samt att det uppstår en allt bredare gråzon och en mängd nya genrer i den - faction, nyckelroman, true crime, o s v.

Jag tänker då t ex på Ahndorils senaste som är ett bra ex på renodlad faction, eller Expedition Robinsonsåpan där vi snarare ser en slags fiktiv, redigerad verklighet, eller inte minst "Memoirs of a Business Spy", boken om företagsspioner jag precis läst, där gränsen mellan fakta och fiktion är dold helt enkelt.

Problematiken Ola Larsmo har tagit upp förtjänar mer forskning.

Censor skriker om censur

Vad Thomas Hartman håller på med är censur, vilket synd att jag inte är först med att påpeka det.
Här är 3 länkar ni mina kära läsare bör titta på om ni vill förstå vad mitt inlägg kommer att handla om:
Thomas Hartman uppmanar att tiga ihjäl Spionförlagets bok
Spionförlaget beklagar Hartmans agerande
Angela Renholm gräver i sörjan
...och så har jag också läst 2 trådar på Flashback men de är ointressanta, bara upprepar varandra och Hartmans inlägg under länken ovan.

Otroligt trevligt att Angela är tillbaka efter ett par värdelösa bloggar (sorry, Angela, men det tycker jag faktiskt, och inte ensam om det), och äntligen kör med något seriöst och intressant. Vi har saknat hennes skarpsinnighet och rak-på-sak approach.

Min första tanke, spontantanke som de bildade säger på Södermalm nuförtiden, gick faktiskt till Hitler. Håll i sitsen mina kära läsare, för det här är vidrigt.
Hela det tomma censurbråket är vidrigt, stinkande PR-sörja..

Men spontant tänker jag att parallellerna till nazi-Tyskland är slående - där brände man upp böcker på 30-talet och också där började allt med skenanklagelser, förevändningar, och mobbens vilda ryt på gatorna. Nu har vi Internet istället för gatorna, skenanklagelsen avser censur, urrk, det värsta som finns i ett demokratiskt samhälle, och Flashbackarna agerar mobben, sorry grabbar!

För vad kännetecknar en mobb? Den är intelligensbefriad och lättstyrd. Flashbackarna får ursäkta mig men att inte veta att DiEgo är en bilaga till Dagens Industri visar vilken låg pålästhetsgrad och låg allmänbildning ni har, att inte ens komma på iden att googla på ordet! Och att ni gått med på Spionförlagets pr-trick (om ni nu menar att det var det) och skapat en hel tråd (eller t o m två) i spionbokens ära, eller vanära, visar hur lättlurade och lättmanipulerade ni är. Och så nollförståelse på medier också. Ni hoppas en massa skit om boken avskräcker läsare, men det är tvärtom i medievärlden - läser man tråden noggrannt blir man skitnyfiken på vad som finns i den boken.
Spionförlaget Flashback 1:0, Grand Slam proportioner. :)

Enda frågan som finns kvar och obesvarad: Varför uppmanar Hartman till förtigande av spionmemoarerna egentligen? Jag själv är skitdålig på gissningar men skitnyfiken på vad som förr eller senare kommer att dyka upp i sörjan.

Sörjan = ett mycket träffande ord, Angela. Välkommen tillbaka!

Krankenhäuser

Mitt favvo ord på tyska - Krankenhaus..

Jeden Tag verpflegt AlsterFood viele tausend Menschen in und um Hamburg mit schmackhaften, gesunden Mahlzeiten. Wir beliefern Seniorenheime und Kindertagesstätten, Schulen und Wohngruppen, Betriebskantinen und Krankenhäuser. Wenn auch Sie sich für AlsterFood interessieren, stellen wir gern den Kontakt zu einer von uns bereits belieferten Einrichtung aus dem entsprechenden Bereich her. Dann können Sie sich direkt mit einem unserer Kunden unterhalten und vielleicht auch schon den einen oder anderen Tipp aus der Praxis mitnehmen. Sprechen Sie uns an!